Svensk ordbok 2009, webbversion

blåsa a´v verb blåste blåst, pres. blåser blås·er●äv. fast sammansättn., seavblåsa ge signal om av­brott av ngt, till­fälligt el. definitivt; särsk. vid (lag)tävling komm.sport.träningen blåstes avdomaren blåste av speletblåsa av (ngt)sedan 1773Subst.:vbid1-901491avblåsande, avblåsning