Svensk ordbok 2009, webbversion
verb blåste blåst, pres. blåser
blås·er●äv. fast sammansättn., seavblåsa
ge signal om avbrott av
ngt, tillfälligt el. definitivt; särsk. vid (lag)tävling
komm.sport.träningen blåstes avdomaren blåste av speletblåsa av (ngt)sedan 1773Subst.:vbid1-901491avblåsande,
avblåsning